viernes, 24 de abril de 2015

Colombias president återupptar bombningarna mot FARC

Jakt och attackplanet Supertucan bombar återigen gerillaställningar efter att Santos,
i stället för att acceptera gerillans ensidigt utropade vaenvila den 20 december 2014,
nu trappar upp krigshandlingarna mot FARC.




Colombias president återupptar bombningarna mot FARC

 

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2015-04-24 / Den colombianske presidenten Juan Manuel Santos återupptog den 16 april bombningarna mot koncentrationer av gerillatrupper och läger. FARC-gerillan besvarade upptrappningen med att hålla fast vid den ensidigt utropade vapenvilan från den 20 december 2014.

Fredsprocessen gick in i ett kritiskt skede efter att gerillan, “som ett legitimt försvar”, såg sig tvingad att slå tillbaka mot operationerna från arméns specialstyrkor. Dessa hade under en månad trängt allt närmare gerillan kring staden Buenos Aires i länet Cauca.

– Gerillastyrkorna praktiskt taget likviderade en ´Task Force´, elva döda och ett 20-tal sårade. Denna gerillaattack bekräftade vad en av de sårade militärerna sa till dagstidningen El Tiempo: “Utan flygunderstöd är vi ingenting”!

Elva av deras kamrater återvände inte till sina familjer den 15 april.
 

Det säger Alberto Pinzon Sanchez, sociolog, läkare och en av fyra fredsmedlare vid den förra fredsprocessen 1999-2001. Han menar att den väpnade konfliktens politiska rötter har förstärkts den senaste tiden med Santos´ koncessioner till gruv- och oljebolag som allt mer tar över Colombias gigantiska naturrikedomar.

Demoralisering

 

– Under de senaste 200 åren har regimerna hävdat att de har haft “monopol över vapnen”, vilket de aldrig har haft. I stället åser vi en oåterkallelig demoralisering av de väpnade styrkorna som nyligen illustrerades i tillfångatagandet av general Ruben Alzate i oktober 2014 och striderna i Cauca där FARC-gerillan likviderade arméns specialstyrka.

Santos´ svar blev ett avslutande av det bara en månad långa uppehållet av flygbombningar av gerillaställningar som presidenten av folkopinionen i landet tvingades införa.

Santos menar att armén ska kunna attackera gerillan utan att denna ska ha rätt att försvara sig. Och när den gör det blir det ett herrans liv och Santos inleder återigen flygbombningarna i stället för att gå med på gerillans förslag om ett ömsesidigt eldupphör för att spara liv på bägge sidor, understryker Pinzon.

General Ruben Alzate, till höger, skakar hand med gerillakommendanten Pastor Alapa, som överlämnade den tillfångatagne Alzate till Internationella Röda Korset i mitten av november 2014.


Inte ett ord om paramilitärerna

 

Han erinrar om den diametralt motsatta situationen när Alvaro Uribe var president och Santos försvarsminister. Enligt den Colombianska Juristkommissionen genomförde paramilitärerna (AUC) under de två första åren av sitt eldupphör (2003-2004), 40 massakrer och 2500 selektiva mord på civila.

– Regeringen sa inte ett knäpp trots att paramilitärerna avrättade många kandidater i valet 2003. Uribes Fredskommissionär Luis Carlos Restrepo sa på en fråga från Magasinet Semana: “Min stil är inte att hysteriskt gå ut i medierna för att reagera på varje händelse i vilken AUC kan vara inblandade. Mitt jobb är att producera fredshandlingar för att förmå dessa grupper att demobilisera”.

FARC besvarar Santos´ ultimatum

 

Efter det förnedrande militära nederlaget sa Santos och hans förhandlare Humberto de la Calle att nu var “bollen FARC:s”. Nu är det upp till gerillan om den vill uppnå en fredsöverenskommelse. I så fall måste förhandlingarna skyndas på, “för vi kan inte förhandla i oändlighet”, underströk la Calle.

I fredags förra veckan (24 april) svarade FARC:s högsta ledning, sekretariatet i ett ´Öppet Brev till Santos´. I det raderar gerillan upp en rad punkter som bägge parter har beslutat om men som regeringen inte har verkställt.

En av punkterna är den rapport som tolv oberoende historiker utarbetade och som lades fram i februari. I den fastslås att den väpnade konflikten i Colombia har en både social, ekonomisk som politisk karaktär. En central linje är också USA:s klara inblandning och påverkan. Det är uppenbart att de tolv rapporterna föll ner som en obekväm pjäs i fredsprocessen.

“Sedan vi föreslog bildandet av en Historisk Kommission för Konflikten och dess Offer har det gått 15 månader. Och när väl rapporten (De Tolv) överlämnades, har det varit stört omöjligt att driva dess slutsatser. Ansträngningarna för att uppnå något så viktigt för landet och för ett slut på konflikten är oförklarligt, framför allt med tanke på att konflikten sträcker över mer än 50 år”, underströk gerillan som kräver att regeringen offentliggör och lägger fram dokumentet för studier på alla samhällsnivåer i landet.

“Om man inte vet vad som hände i landet under de senaste femtio eller sextio åren, går det heller inte att skapa en medvetenhet och en fredskultur”, sammanfattar Sekretariatet.

Ett annat krav som FARC ställer är ett öppnande av statens arkiv, i första hand de väpnade styrkorna och den militära underrättelsetjänsten.

“Inte någonstans i världen där en fredsprocess har genomförts har ett slutligt undertecknande varit möjligt utan att sanningen har lagts fram. Därför, och med tanke på offren, kräver vi att arkiven öppnas”.

Frågan om de kvinnliga gerillasoldaterna status inom gerillan blir föremål för en underkommission.


Minor, kvinnor och barn

 

FARC:s fredsdelegation i Havanna tar varje vecka emot olika sociala organisationer från Colombia. Men även internationella humanitära organisationer som “Geneva Call” har bjudits in. Det första mötet hölls redan i oktober 2012 och nu senast ägde det andra mötet rum i början av april. Målet är att ge sin syn på frågan om hur barn, kvinnor och landminor drabbas av kriget och vilka möjligheter det finns för att lösa dem.

– I dessa tre teman har det uppnåtts betydande framsteg. FARC har vidtagit flera ensidiga steg eller i överensstämmelse med regeringen, säger Carla Ruta, delegationsledare för Geneva Call till Flamman från Genevè.

Ett avtal har undertecknats om röjandet av antipersonella minor och övriga explosiva ämnen. FARC har höjt åldern för att ansluta sig (till gerillan) och införandet av en underkommission för att behandling av genusfrågor.

– I genusfrågan talade vi med FARC om erfarenheterna av kvinnliga gerillasoldater från andra fredsprocesser och deras deltagande i processen.

Till frågan om olika rapporter som regelbundet publiceras om sexuella övergrepp mot kvinnliga gerillakämpar eller antalet barn inom gerillan, säger Carla Ruta:

– Vi har varit kritiska till hanteringen av viss information till exempel om sexuellt våld och antalet barn inom gerillan. Vi fortsätter att insistera på att om vi inte förstår sammanhanget och den särskilda situationen, kommer förslagen till lösningar inte ha en önskad effekt. Information som utvärderas ordentligt och en öppen dialog är de bästa verktygen för att underlätta de humanitära insatserna.


lunes, 20 de abril de 2015

El silencio gubernamental Uribe-Santos de las violaciones paramilitares de su cese al fuego




La terrible masacre Paramilitar-Ejercito Nacional en San José de Apartadó que cobró las vidas de ocho personas, entre ellas un bebé de seis meses. En la Mesa de Diálogo ni Uribe, ni Santos o Luis Carlos Restrepo, alto comisionado para la Paz del gobierno Uribe, tenía algo para decir al respecto. El paramilitar Cobra remató al bebé con un machete que introdujo en su garganta. "Es mejor prevenir para que no crezca como guerrillero en el futuro", fue su explicación. Tanto Uribe, su vice Francisco Santos (primo al actual presidente) o el general Montoya asumieron la responsabilidad del terrorismo para-estatal sino acusaron, como siempre, a las FARC.

El silencio gubernamental Uribe-Santos de las violaciones paramilitares de su cese al fuego

Por Dick Emanuelsson, ANNCOL

ANNCOL / DICK EMANUELSSON / 2015-04-20 / Este artículo que ANNCOL reproduce a continuación, no es nuevo. Fue publicado en la Revista Semana el 9 de febrero de 2013. No obstante, consideramos que tiene alta importancia y vigencia teniendo en cuenta la situación surgida después de los combates en la vereda “La Esperanza” en el municipio de Buenos Aires, Cauca, en donde murieron once militares y una veintena resultaron heridos el 15-16 de abril.

Mientras el gobierno de Juan Manuel Santos y los generales hacen un grito en alto por el resultado fatal para la institución castrense, los medios de comunicación oficialista llenan sus columnas o pantallas o emisoras de las consecuencias del resultado trágico, pero no tocan a las causas del combate el 15-16 de abril.

Los “Falsos Positivos” de Santos

Juan Manuel Santos fue ministro de defensa del gobierno de Álvaro Uribe. Fue él que introdujo el mal llamado “Falsos Positivos” para distraer a los términos verdaderos de la guerra sucia del Terrorismo de Estado. “Falsos Positivos” no son otra cosa que fusilamiento del enemigo o ejecuciones extrajudiciales. Pero a los civiles.

Santos era un férreo defensor de la política de la guerra total contra la insurgencia llamada “Seguridad Democrática”. Hoy sabemos que el saldo es contado en miles de colombianos enterrados en fosas comunes y recogidos como “NN” por los médicos forenses.

Poco a poco sale al flote la verdad y el trasfondo de los combates el 15-16 de abril en el caserío, contados por sus propios habitantes [http://anncol.eu/index.php/colombia/politica-economia/item/246-pacocol] que contrasta totalmente con las versiones de El Tiempo, RCN o Caracol.

El cese al fuego unilateral de las FARC

Dos veces el gobierno de Santos, presionado por Uribe, el Procurador y los generales, han gritado en alto por las acciones de las FARC durante su alto al fuego unilateralmente decretado el 20 de diciembre del 2014. La primera vez fue cuando fue tomado prisionero de guerra el general Rubén Darío Alzate a final del mes de octubre de 2014 y ahora, cuando la una unidad de la Contraguerrilla del Ejercito Colombiano, según sus propias palabras y los testimonios de los habitantes del caserío de La Esperanza, fue atacada por las FARC que actuaban en defensa en contra los “operativos de control de la Zona” del Ejercito Nacional, operaciones realizadas desde más de un mes en la zona.

Las FARC no se levantaron de la mesa cuando fue asesinado su máximo comandante, Alfonso Cano, cuando éste, ciego después un bombardeo, fue fríamente fusilado por las tropas que consultaron a Santos que iban a hacer con el comandante de la guerrilla, ¿llevarlo capturado o fusilarlo? “¡Fusílenlo”! fue la orden de Santos, en calidad de máximo comandante de sus FF.MM. Ya se habían hecho las primeras consultas entre los representantes del gobierno de Santos y el Secretariado de las FARC. Pero pese la ejecución extrajudicial, la guerrilla no declaró la guerra, ni hizo un escándalo al estilo de los últimos días.

El cese al fuego de las AUC (paramilitares)

Según la Comisión Colombiana de Juristas, los paramilitares de las AUC cometieron más de 2.500 asesinatos y desapariciones durante su cese al fuego (desde el inicio del 2003, nota ANNCOL). Y según cifras de la propia Vicepresidencia, en los dos primeros años de dicho cese, los grupos paramilitares cometieron más de 40 masacres.

Pero ¿se recuerdan lo que decía Luis Carlos Restrepo, alto comisionado para la Paz del gobierno Uribe, cuando la Revista Semana le preguntó sobre las masacres y los asesinatos durante el cese al fuego paramilitar?

“Mi estilo no es salir histéricamente a los medios de comunicación a reaccionar ante cada episodio (¡Sic!) en el que puedan estar involucradas las autodefensas. Mi trabajo es producir hechos de paz, lograr que efectivamente estos grupos se desmovilicen”.

La fuente de estas citas son de la excelente crónica de la periodista de la Revista Semana, Martha Ruiz, escrita no ahora a raíz de los combates el 15-16 de abril, 2015, sino en septiembre de 2013 por el silencio gubernamental en dichos años.

¿El estado romperá el proceso de paz?

Hoy esas líneas, que ANNCOL reproduce abajo, son más vigentes que nunca e ilustra la hipocresía del establecimiento actual.

Por que ¿que han dicho hoy el jefe de la Delegación del gobierno de Santos y el Procurador, Humberto de la Calle y Alejandro Ordóñez, respectivamente?

la Calle: “No estamos dispuestos a permanecer indefinidamente en la Mesa. Las Farc incumplieron su palabra al asesinar 11 militares”.

Procurador Ordóñez: ¡”No se puede volver a amarrar a las Fuerzas Militares”!

En texto claro; la guerra esta en la esquina.





* * *

Píldoras para la memoria de Uribe


Por Martha Ruíz, Revista Semana


Nadie estaba combatiendo a los paramilitares mientras el cese al fuego inundaba de sangre al país.

En noviembre del 2002, apenas dos meses después de que Uribe se posesionó como presidente, las AUC anunciaron un cese del fuego unilateral, para cumplir la única condición que el Gobierno les ponía para sentarse a negociar. Fue así como en junio del 2003 se instaló la mesa de Santa Fe Ralito, con Luis Carlos Restrepo de un lado y Carlos Castaño del otro.

Sin embargo, en febrero del 2004, las AUC mataron a Marta Lucía Hernández, directora del Parque Tayrona, quien se oponía a la titulación fraudulenta de predios que auspiciaban los paramilitares allí. Frente al asesinato, la mesa de Ralito guardó silencio. 

En abril de ese mismo año, las AUC mataron a su propio jefe, Carlos Castaño, y la negociación siguió como si nada. La prensa denunció que se trataba de una conspiración de los narcos para adueñarse del proceso. Luego mataron a ‘Doble Cero’, Miguel Arroyave, Rodrigo Cadena… y del lado del Gobierno, nadie se paró de la mesa. 

En julio de ese mismo año se encontró una avioneta con cocaína, atribuida a Ernesto Báez. Durante todo el cese hubo evidencia abundante de que las AUC seguían en el negocio del narcotráfico. Y nadie se levantó de la mesa.

En septiembre del 2004, las AUC acribillaron en Barranquilla al ilustre profesor Alfredo Correa de Andreis. Por supuesto, no hubo conmoción en la mesa. 

En febrero del 2005, paramilitares de Urabá y miembros de Ejército masacraron a dos familias en La Resbalosa, San José de Apartadó. Entre otras cosas, degollaron a los niños. Pero nadie se levantó de la mesa. 



Según la Comisión Colombiana de Juristas, las AUC cometieron más de 2.500 asesinatos y desapariciones durante el cese al fuego. Y según cifras de la propia Vicepresidencia, en los dos primeros años de dicho cese los grupos paramilitares cometieron más de 40 masacres. Obviamente, nadie se paró de la mesa. 

En el 2003, en pleno cese al fuego, las AUC hicieron pactos con políticos en casi todo el país. Asesinaron candidatos en todas partes para hacerse con el poder local. Uno de ellos fue Tirso Vélez, quien aspiraba a la Gobernación de Norte de Santander. Como imaginarán, no pasó nada en la mesa.

Cuando el remedo de “cese al fuego” hizo crisis, algún periodista de SEMANA le preguntó a Luis Carlos Restrepo, alto comisionado para la Paz del gobierno Uribe, qué tenía para decir al respecto. Esto fue lo que respondió:

“Mi estilo no es salir histéricamente a los medios de comunicación a reaccionar ante cada episodio en el que puedan estar involucradas las autodefensas. Mi trabajo es producir hechos de paz, lograr que efectivamente estos grupos se desmovilicen”.

Entonces el gobierno de Uribe estaba cocinando un proyecto de perdón y olvido, llamado pomposamente Ley de alternatividad penal, que el Congreso rechazó aun antes de ser presentado.

Sobra decir que nadie estaba combatiendo a los paramilitares mientras el cese al fuego inundaba de sangre al país. Por el contrario, el jefe de seguridad del presidente Uribe, como ya está probado, trabajaba para ellos. Y no exactamente construyendo paz.

La agenda de la negociación de Ralito nunca se conoció. De vez en cuando, desde la prisión, los jefes de las AUC denuncian que el Gobierno les incumplió ciertas promesas hechas en la mesa. Y desde la clandestinidad, Restrepo responde que todo es mentira. Eso es todo. 

(…)

Desde hace cuatro meses el gobierno de Juan Manuel Santos y las FARC intentan ponerle fin al conflicto armado que vive Colombia desde hace 50 años. Pactaron una agenda que es de conocimiento público y unas reglas del juego que están expuestas claramente sobre la mesa. Reglas que, por cierto, no incluyen el cese al fuego. La presión militar contra la guerrilla no ha dado tregua un solo día.

Aun así, Álvaro Uribe exhibe fotos de los muertos en combate, exige que el Gobierno suspenda los diálogos de La Habana y nos advierte que esta vez habrá impunidad. 

¡Qué falta de pudor!






domingo, 19 de abril de 2015

Tre av Uribes ministrar dömda till fängelse

Presidentpalatsets koordinatör för Uribe, Alberto Velásquez, inrikesministern Sabas Pretelt och social- och arbetsmarknadsministern Diego Palacio. Nu bakom galler.




Tre av Uribes ministrar dömda till fängelse

Av Dick Emanuelsson 

 

Tre av Alvaro Uribes “superministrar” dömdes i förra veckan till fängelsestraff på 5-7 år. Brottet var mutor till kongressledamöter för att en författningsändring skulle gå igenom som möjliggjorde Uribes andra mandatperiod.

Parlamentsledamoten Yidis Medina stod i blickpunkten i sällskap med ytterligare en ledamot. De bägge tillhörde det utskott som förberedde författningsändringen men var negativa respektive inte bestämt sig.

Inrikesministern Sabas Pretelt, social- och arbetsmarknadsministern Diego Palacio samt presidentpalatsets koordinatör för Uribe, Alberto Velásquez inledde en intensiv press på Yidis Medina för att förmå henne att rösta för författningsändringen.

“Uribe gav ordern”

 

Yidis Medina vid gripandet för fem år sedan.
– Det är den före detta president Alvaro Uribe som gav ordern om att betala för min röst och för hans återval, sa Medina i en intervju till dagstidningen El Tiempo i söndags.

Den inre kretsen av den förre colombianske presidentens män blir allt snävare. En efter en döms de till långa fängelsestraff för korruption eller för paramilitära allianser. Den unge jordbruksministern Andrés Felipe Arias dömdes till 17 års fängelse för korruption och överlämnande av mark till stora landägare, mark som de paramilitära dödsskvadronerna hade tagit över. Innan domslutet föll flög han till USA där han lever i högsta välmåga.

Paramilitära allianser

 

Uribes två högsta chefer för säkerhetstjänsten DAS, Jorge Noguera och María del Pilar Hurtado är också fängslade. Noguera dömdes till 25 års fängelse för att ha spionerat på journalister (bl.a. denne skrivare) samt överlämnat namnlistor på den politiska oppositionen till paramilitärerna som hade ordern om att mörda dem. María del Pilar flydde till Panama för fyra år sedan men utlämnades i början av året till Colombia.

Senatens förre ordförande, Mario Uribe, är Alvaro Uribes kusin och dömdes till 6,5 års fängelse för sin allians med paramilitärerna. Mauricio Santoyo var Uribes säkerhetschef i presidentpalatset och utlämnades till USA där han dömdes till 15 års fängelse för sina allianser med paramilitärernas drogkarteller. Ytterligare ett tiotal personer av Uribes närmaste förtrogna är föremål för fortsatta utredningar.

Av de ledamöter som valdes i valet till den colombianska kongressen år 2002, uppskattas cirka 40 procent ha valts med stöd av paramilitärens drogpengar och vapen. Ett 70-tal sitter fängslade, eller har avtjänat straff eller är fortsatt föremål för polisundersökningar.

DEA-agenternas drogfester med prostituerade





DEA-agenternas drogfester med prostituerade


Av Dick Emanuelsson

 

TEGCUIGALPA / 2015-04-19 / Ett tiotal DEA-agenter i Colombia har avslöjats för att ha deltagit i 15-20 fester på en av Bogotas mer fashionabla bordeller. Förutom att de betalade för de sexuella tjänsterna, avslöjas det nu också att de konsumerade den produkt som de är skickade för att bekämpa; narkotika.

Men där upphör inte skandalen. I ett omfattande dokument som lades fram den 14 april i år inför utskottet för Tillsyn och Regeringsreform i USA:s representanthus, beskrivs också hur DEA-agenterna träffade ledare för de paramilitära dödsskvadronerna. Paramilitärerna visade sin uppskattning genom att skänka agenterna AKA-gevär.

Det ansedda colombianska magasinet Revista Semana intervjuade en av de prostituerade på bordellen.

– Det konsumerades mycket alkohol och droger av olika slag.

Den prostituerade som intervjuades i Semana.
 

På minst en av festerna betalades de prostituerade med pengar från DEA:s driftsbudget i Colombia. Det var alltså USA:s skattebetalare som finansierade DEA-agenternas vällustiga äventyr med prostituerade, droger och alkohol. Men de tio agenterna dömdes till löjliga sanktioner på 2-10 dagars suspension från arbetet.

– Denna person representerar en nationell säkerhetsrisk. Det är en skam att ni inte avskedar dem, sa utskottsordföranden Jason Chaffetz till Michele Leonhart, chef för DEA.

“Sexuella Imperialister”

 

I Colombia går USA-soldaterna och DEA-agenterna under beteckningen “Sexuella Imperialister”. I slutet av 2008 avslöjades att 54 colombianska flickor hade våldtagits eller utsatts för sexuella övergrepp 2003-2007 av de USA-militärer som ingick som rådgivare i Plan Colombia. Flera av dessa övergrepp filmades och såldes som videokassetter sedan på gatan i Colombia för fem dollar. Förövarna ställdes inte inför rätta eftersom de har “militär immunitet”.