Slutligt fredsavtal FARC-Santos undertecknat i Bogota

Enheter från Colombias armé koncentrerade. Regeringen Juan Manuel Santos och den högerextrema delen har inte för avsikt att reducera armén. FARC:s överbefälhavare beordrade igår (7 december) gerillastyrkorna att vara beredda på att återigen göra sig stridsberedda inför det sabotage som den militaristiska högern planerar mot fredsavtalet. Det innebär, bland annat, att den mängd artiklar i fredsavtalets som skrevs under den 24 november, ska beslutas var och en av av senaten och representanthuset i den colombianska kongressen. I praktiken, säger Timoleon Jimenez, innebär det en fragmentering av fredsavtalet som slår sönder helheten i avtalet som FARC inte kan acceptera. På detta ska vi lägga den våg av mord mot bonde- och folkledare i de regioner som gerillan är statsmakt. 

Slutligt fredsavtal undertecknat i Bogota

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-12-08 / Till slut undertecknades den 24 november den andra reviderade versionen av fredsavtalet mellan vänstergerillan FARC och regeringen Juan Manuel Santos.

– Låt nu orden bara bli de enda vapnen för oss colombianer! sammanfattade gerillans överbefälhavare Timoleon Jimenez, alias Timochenko, i sitt tal.

Det första avtalet undertecknades redan den 26 september och lades fram för att folkomröstas den 2 oktober. Överraskningen var att Nejsidan vann med en hårsmån, 50,21 % för NEJ mot JA som fick 49,78 %, drygt 50.000 rösters skillnad. Valdeltagandet var bara knappt 35 procent.

Orsaken varför nejsidan vann i valet analyserades grundligt efter den 2 oktober. Den extrema högeroppositionen, som leds av den förre presidenten och nuvarande senatorn Alvaro Uribe, kampanjade mot fredsavtalet och riktade in sig mot vissa stora befolkningsgrupper.

Uribes psykologiska krigföring

Till de kristna evangeliska grupperna, som är i kraftig framväxt och mobiliserar hundratusentals människor under pastorernas inflytande hävdade Uribe att med fredsavtalet skulle homosexuella strömningar av det colombianska samhället få ett större inflytande på familjens och barnens bekostnad via en ny utbildningsreform.

Till den armé av taxichaufförer som finns i det avindustrialiserade Colombia uppgav Nejkampanjen att regeringen skulle ta ifrån dem subventioner som skulle överlämnas till demobiliserade gerillasoldater.

Till de familjer med militärer som under 52 år av väpnad konflikt har begravt någon anhörig, sa Uribe att gerillaledarna, i stället för att avtjäna ett straff, i stället väljs in på direkta mandat i kongressen.

Landägarna skrämdes upp med att den i fredsavtalet stipulerade jordreformen skulle konfiskera deras jordar.

Och så vidare. Den känslosamma kampanjen gick hem i dessa grupper men byggde på ren okunskap och kall psykologisk krigföring, menar Ja-sidan. I Sverige kallade vi det 1928 för ett ”Kosackval”!

En FARC-soldat bredvid en avfyrningsramp för gerillaartilleriet och ammunitionslådor från armén som distribuerades till det paramilitära läger som gerillan intog i regionen Södra Bolivar under kriget. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Kongressen godkänner avtalet

Det var med den minimala seger som gerillan och regeringens förhandlare åkte tillbaka till Havanna för att sätta sig ned och under 40 dagar arbeta fram en reviderad version av fredsavtalet. Oppositionen, men också kyrkliga eller sociala grupper presenterade mer än 500 förslag som de ville få in i det nya avtalet. Sextiofem procent av dessa har på ett eller annat sätt tillgodosetts av förhandlarna hos både gerillan som regeringen, hävdar Santos. Trots det kallar Uribe det framförhandlade fredsavtalet för ”kosmetiskt” och ville fortsätta förhala det definitiva beslutet.

Nu har både representanthuset som senaten i landets kongress beslutat att ge sitt godkännande till avtalet. Oppositionen i Uribes parti Centrumdemokraterna deltog inte i omröstningen vilket inte bådar gott för framtiden. För Uribe har en politisk och social bas hos mäktiga ekonomiska och militära kretsar i Colombia som i sin tur kontrollerar de paramilitära grupperna som är intakta. Delar av militären och andra samhällssektorer har tjänat miljarder dollar på kriget och har inget intresse av freden.

Uribe krävde i debatten att det nya avtalet borde folkomröstas men lade ner rösterna när frågan kom upp i de bägge kamrarna.

I mars 2018 äger det rum parlamentsval och i maj samma år, presidentval. Uribe satsar på att dessa två val ska vara symboliska folkomröstningar av fredsavtalet, vilket oroar den demokratiska opinionen i landet. Därför inleds valkampanjen redan i början av 2017.

Nu inleds genomförandet av avtalet

Efter kongressens godkännande inleds nu genomförandet av fredsavtalets olika etapper. Det första är en koncentration, demobilisering och avväpning av gerillastyrkorna i 29 olika läger runt om i Colombia. Sedan följer en lag om amnesti respektive benådning. Den förra måste beslutat i en lag av kongressen medan beslutet om benådning kan tas av presidenten.

Efter dessa beslut kommer verkställande av det substantiella innehållet i fredsavtalet så som den moderata jordreformens genomförande, gerillasoldaternas politiska deltagande, säkerhetsgarantier för den politiska oppositionen, en fråga som är brinnande aktuell. Enbart i år har mer än 70 människorättsledare och aktivister mördats. Den breda vänsterfronten Marcha Patriotica är utsatt för en veritabel mordkampanj har begravt 124 mördade medlemmar under tiden som fredsförhandlingarna har pågått.

Det smutsiga kriget intensifieras nu och riskerar att spoliera fredsavtalet. Erfarenheterna från fredsprocessen och eldupphöravtalet 1984-1990 förskräcker. Den breda vänsterallians (UP) som bildades såg nästan omedelbart hur arméns och paramilitärens gevärspipor riktades mot UP-ledarna som mördades en efter en tills närmare 5.000 av den bästa kadern hade begravts.

Det smutsiga kriget intensifieras

Detta perspektiv förmörkar horisonten och gör att många i dagens Colombia drar paralleller med vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Den uppstod som ett resultat av fredsprocessen som inleddes med Farc 1984 och som slutade med att UP begravde över 5000 av sina främsta ledare och medlemmar.

Morden på människorättsledare, fackföreningsaktivister, journalister eller de två gerillasoldater som var på väg mot det läger där de skulle koncentreras och som sköts ihjäl av krypskyttar från armén, oroar den i Colombia välkände författaren, journalisten och sociologen Alfredo Molano:

– Sedan fredsprocesserna inleddes, och nu talar jag inte om den nuvarande med Santos, utan sedan president Betancourt och Farc (1984) har blodbaden fortsatt. På det ska vi lägga den fysiska likvideringen av UP och den nästan utrotade nationella fackföreningsrörelsen. Morden på journalister och medborgarrättsaktivister har bidragit till att “tämja” all opposition och förstärkt den väpnade kampen. Det är det som vi i dag försöker att bryta, men om inte morden stoppas kommer konsekvenserna att bli allvarliga.

Fredsprocessens målsättning

Uribes krav om att gerillaledarna först skulle avtjäna ett fängelsestraff och inte vara valbara i det parti som Farc kommer att skapa, förkastas i det nya avtalet som står fast vid att de ska kunna väljas i allmänna val.

– Motivet för alla fredsprocesser i världen är just att gerillan lägger ned sina vapen och gör politik inom lagens råmärken, sa Santos när han polemiserade mot Uribe.

Enligt avtalet garanteras gerillan fem mandat i senaten och representanthuset under två perioder. Vinner de tre mandat i landet får de ändå fem, som avtalet stipulerar. Men vinner de tio får de bara tio från och med valet 2018.