Colombia 1983: Fredlig lösning på kriget möjlig? Intervju med Manuel Cepeda, chefredaktör för kommunistpartiets veckotidning VOZ PROLETARIA

Manuel Cepeda, medlem av Colombias kommunistiska partis CK, chefredaktör för tidningen Voz Proletaria (Foto: Dick Emanuelsson)

 

Norrskensflamman tisdag 30 augusti 1983:

Fredlig lösning på kriget möjlig?

BOGOTA, Colombia (Nlf) Sedan flera år pågår gerillakriget i Colombia. Regeringens tidigare politik har varit att krossa gerillan militärt, gerillans att krossa regeringstrupperna. Under många år har striderna därför bibehållits som Status Quo.

Under den nye presidenten Belisario Betancur har regeringen emellertid utarbetat ett program för att få slut på gerillakriget i landet. Betancurs program, vars stöd bland annat kommer från flera socialistiska och kommunistiska parlamentsledamöter, strävar efter fred och amnesti.

– Denna amnesti har bland annat lett till att flera medlemmar ur gerillarörelserna FARC, M-19, ELN och EPL återfått friheten.

Två grupper

Men Betancurs politik, som radikalt skiljer sig från tidigare traditioner i landet, har också splittrat Colombias borgarklass i två delar.

En grupp, främst företrädd av försvarsministern Fernando Landazábal Reyes, politik, som armégeneralen Gustavo Matamoros och andra militära toppfigurer, anser att amnestin innebar att gerillan lämnar ifrån sig sina vapen, återvänder hem. Sedan är allt bra.

Den andra gruppen, anförd av president Betancur, anser att vissa reformer måste genomföras för att ta udden av gerillakampen. Det kan gälla att sända några traktorer till bönderna, sända ut utsäde. Men det gäller inte att slå sönder den närmast feodala strukturen i landet.

Colombias Kommunistiska Parti förkastar båda dessa lösningar. Manuel Cepeda, ledamot av partiets centralkommitté:

Bägge har fel

– Vi har hela tiden sagt, att det inte går att finna någon militär lösning på kriget. Ingendera part är kapabel att krossa den andra.

Gerillan, speciellt FARC, har djup förankring hos bönderna. Deras kamp gäller en jordreform, mot godsägarnas och militärens terror. Jordfördelningen är mycket orättvis.

– Genomförs inte en jordreform som ändrar på missförhållandena, kommer striderna att fortsätta, menar Manuel Cepeda.

Kommunistiska partiets (PCC) förslag kallas ”den demokratiska freden”. Partiet understryker att det inte handlar om en pacifistisk fred vilken som helst, utan om en fred baserad på djupa sociala och ekonomiska reformer.

Fascistkupp hotar

Alternativet är avskräckande:

– Risken finns att en rent fascistisk gruppering skulle kunna gripa makten, och försöka krossa bonderörelsen och gerillan militärt, varnar Manuel Cepeda. Mot dessa står starka krafter hos folket, dock oorganiserade. Lyckas vi organisera dessa, kommer det att betyda ett genombrott för denna ”demokratiska fred”.

Partiet lade fram sitt förslag 1980. Då befann sig Colombia i undantagstillstånd med svår och hård förföljelse av partiet och hela den folkliga rörelsen.

Dödsskvadron

Undantagstillståndet hävdes dock, mycket till följd av PCC:s agerande, och partiets uppmaningar till folket att vara på sin vakt mot fascistiska grupperingar, visade sig ha stor genomslagskraft.

Flera undersökningar och utredningar avslöjade fascistiska, paramilitära grupper, ”Dödsskvadroner” med högt uppsatta militärer och poliser, andra beväpnade grupper.

Dessa gruppers agerande vill PCC sätta stopp för;

– Den vapenvila vi föreslår, som innebär att gerillarörelserna lämnar över vapnen, bygger på en djup omvandling av landet. Förslaget har fått stöd av FARC och M-19, (de största gerillagrupperna. Nfl:s anm.) berättar Manuel Cepeda.

Åter till kasernen

Partiets förslag skulle innebära att militären återvände till kasernerna, att alla paramilitära fascistiska grupper omedelbart upplöses, att fullständiga fackliga rättigheter införs och en jordreform, det vill säga en allmän demokratisering av landet.

– Allt detta är en förutsättning för att amnestin och vapenvilan skall vara meningsfull, anser PCC:s talesman.

Samtal har nu inletts mellan företrädare för gerillan och regeringssidan. Samtalen försvåras av de pro-imperialistiska grupperna (av maoister och trotskister) med stöd av USA, som vill ha ett militärt och fullständigt krossande av gerillan.

– Problemet är bland annat att den folkliga rörelsens organisationsgrad är så låg, anser Manuel Cepeda. Det är det kommunistiska partiets uppgift att se till att den gradvis ökas, och att den ”demokratiska freden” verkligen kommer till stånd.

Bildtexter;

Så här bor de bönder som tvingats flytta in till huvudstaden Bogotá för att ha en chans att skaffa sig utkomst. Bilden är frän ett slumområde precis i utkanten av (Foto: Dick Emanuelsson)

 

Så här bor de bönder som tvingats flytta in till huvudstaden Bogotá för att ha en chans att skaffa sig utkomst. Bilden är frän ett slumområde precis i utkanten av. (Foto: Dick Emanuelsson)

Kommunisterna i ledningen: 1984 ett viktigt år för Colombia

BOGOTA; Colombia För drygt ett år sedan tillträde Belisario Betancur som Colombias president. En politiker ur bourgeoisien, konservativ men ganska skarpsinnig.

Radikala krafter i Colombia anser Betancur och hans politiska linje är ett resultat av konflikten om Malvinas (Falklandsöarna), där den latinamerikanska borgarklassen för första gången på allvar ställdes i motsättning till USA-imperialismen.

En av Betancurs första åtgärder efter tillträdet som president, var att föra Colombia in i den alliansfria rörelsen.

Hindrat

För många var det ett överraskande beslut. Betancur hade inte tagit upp ämnet under presidentkampanjen. Tillfrågad av journalister från USA varför han inte tidigare sagt något om sina planer, svarade Betancur:

– Då hade er regering förhindrat mig att nå presidentposten.

Också på flera andra punkter har den colombianska politiken förändrats under det senaste året.

* Betancurs regering för en i huvudsak ganska progressiv utrikespolitik. Den tidigare aggressiva hållningen gentemot Kuba och Nicaragua har förbytts till vänskapliga kontakter.

* Colombia för en aktiv politik inom ramen för Condoragruppen, det vill säga den grupp bestående av Mexiko, Panama och Venezuela, som försöker åstadkomma en fredlig lösning av konflikterna i Centralamerika.

* Inom landet försöker Betancur nu också åstadkomma en lösning på striderna mellan gerillarörelsen FARC och regeringen. Inför parlamentet presenterade Betancur en lag om amnesti för gerillasoldater. Förslaget baserade sig på ett tidigare förslag, lagt av Colombias Kommunistiska Parti, PCC.

– På det internationella planet har Betancur gjort mycket positivt, anser Manuel Cepeda, chefredaktör för kommunistiska partiets tidning Voz Proletaria, (Proletär Röst) och ledamot i PCC:s politbyrå. Med det kan vi inte vara annat än nöjda.

Krislösning

Men från kommunistiskt håll kräver man nu också kraftåtgärder för att lösa landets ekonomiska kris.

Krisen tar sig olika uttryck. Statsbudgeten dras med ett underskott på 150 miljarder pesos (ca 20 miljarder kronor). Inflationen i landet är 25 procent årligen. Priserna på Colombias främsta exportvaror, kaffet och bananer har sjunkit.

– USA påverkar givetvis genom att handla mindre av dessa produkter. Den linjen är helt avhängig Betancurs allmänna politiska linje – en slags protestpolitik från USA. Colombia börjar känna av det nu.

För president Betancurs del har förhållandet förvärrats efter den stora jordbävningen i landet. Den kostade på en redan hårt ansträngd statskassa. Också kraschen för den ecuadorianska och den venezolanska valutan blev kännbar i Colombia. Förut flöt valuta in i landet från den stora gränshandeln. Nu är förhållandet tvärtom.

Pengar till USA

Flera skandaler har också avslöjats inom bankväsendet, där storbanker (bland annat Banco de Colombia och Banco Bogotá) för ut hårdvaluta till USA. Regeringen har varit tvungen att (ersätta summorna ur statskassan.

Samtidigt har produktionen stagnerat. Byggnadsverksamheten och gruvindustrin går på knapp halvfart. Många företag har lagts ned. Arbetslösheten ökar kraftigt.

– Det är logiskt att svaret på allt detta blir hårdare sociala strider, säger Manuel Cepeda. En våg av strejker och protestaktioner skakar nu landet.

Slag mot USA

PCC står i spetsen för de kampaktioner som genomförs av arbetarklassen. Partiet står i ledningen för den fackliga organisationen CSTC och arbetar för enhet med de övriga tre fackliga organisationerna (Liberala CTC, konservativa UTC samt socialt-kristliga DGT).

– De sociala striderna, jordockupationerna, demonstrationerna, blir allt fler. Studentrörelsen växer, gerillastriderna ökar i omfattning. Colombia står inför ett hett 1984, då även ett enat LO skulle vara ett stort stöd i kampen mot kapitalismen, säga Cepeda. Och ett viktigt slag mot USA.

------------------------------------------

Efter Nicaragua, Colombia, Ecuador och Bolivia, har Flammans medarbetare Dick Emanuelsson nu nått fram till Chile.

Hans tidigare rapporter har varit införda den 22/6, 4/7, 6/7, 18/7, 19/7. 26/7, 1/8, 18/8 (från Nicaragua) och den 23/8 (från Bolivia). Här rapporterar han i två artiklar i text och bild om den intressanta politiska situationen i Colombia.