Coca Colaarbetare i Colombia hungerstrejkade mot mord och terror

Sex hungerstrejkande arbetare på Coca Colas anläggningar i Bogota framför den colombianska kongressen.

Coca Colaarbetare i Colombia hungerstrejkade mot mord och terror

“Davids kamp mot Goliat”

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA&TEGUCIGALPA / FLAMMAN / De fackligt organiserade arbetarna på Coca Colas tappningsanläggnignar i Colombia inledde i måndags förra veckan en hungerstrejk som pågick under fem dagar. Motivet till aktionen var terrorn och hoten från företaget som de anställda tvingas stå ut med.

– Som du vet angrips vi från flera håll. Under de senaste 15 åren har tolv av våra främsta medlemmar mördats, flera av dem inne på Coca Colas anläggningar.

Javier Correa, ordförande i facket för arbetarna på Coca Cola

Det säger Javier Correa, ordförande för fackförbundet Sinaltrainal, som organiserar arbetarna på såväl Coca Cola som Nestlés anläggningar i Colombia. Samma dödsfacit uppvisar det schweiziska transnationella företaget.

De arbetare som står upp och kräver att Coca Cola outsorcade företag ska ta det sociala ansvaret, hotas direkt på arbetsplatsen, uppger Correa. Paramilitärer och den militariserade polisen släpps in av företaget när arbetarna protesterar mot vedervärdiga arbetsförhållandena.

Väktarbolag tränar militärt

Därför inledde de organiserade arbetarna på Coca Cola sin hungerstrejk i fem städer i Colombia där det transnationella USA-företaget opererar. Klockan 14.00 den 13 april satte arbetarna från Sinaltrainal upp sina tält framför den colombianska kongressen och det gigantiska borgmästarhuset i Bogotas hjärta, Plaza Bolivar.

– Vi kräver att de colombianska myndigheterna upprättar ett förhandlingsbord med deltagande från facket och Coca Cola för att lösa flera dramatiska frågor som tusentals medlemmar i Sinaltrainal kräver, uppger Correa.

Via telefon direkt från Plaza Bolivar berättar Correa hur terrorn materialiseras mot det fack som stått ut mot vad Correa kallar den statliga terrorismen.

– I Barrancabermeja anställde Coca Cola Carelis Cadavid, fru till den fruktade paramilitäre ledaren Wilfred Martinez, “alias Gavilán”. Denne man har mordhotat och tvingat flera familjer inom företaget att bli internflyktingar.

Pansarbilar mot arbetare

En annan från de paramilitära dödsskvadronerna är Miguel Ángel García Barbosa. Han arbetade på Coca Cola i Barrancabermeja i februari 2015, trots att han hade en vilande arresteringsorder över sig för att han tillhörde den paramilitära gruppen ´los canoeros´.

– Hans uppgift var att utföra underrättelseverksamhet mot Sinaltrainal.

De arbetare som mordhotas offentligt och som de polisiära myndigheterna vägrar att ge beskydd, vägrar också Coca Cola att förflytta till andra städer där företaget har anläggningar. Därmed är deras liv i fara, menar Correa.

– I Staten Bucaramanga anlitar Coca Cola privata väktarbolag som i praktiken är ett antikravallkommando. De bär kravallsköldar och genomför inne på arbetsplatsen militära övningar för att slå tillbaka fackliga protester och skrämma arbetarna.

I Staden Medellín öppnade dessa väktare portarna för polisens pansarbilar. De kallades in av företaget för att slå ned protesterna hos de arbetare som är anställda som timanställda. De protesterade mot att flera av deras kamrater hade avskedats enbart för att de hade anslutit sig till Sinaltrainal. Det slutade med att ALLA arbetare avskedades.

Sammanlagt är det 30 arbetare som har ställts inför rätta, stämda av Coca Cola som använder sin makt inom den colombianska rättsapparaten. Coca Colas verkliga krav och mål är att domstolarna upphäver Sinaltrainal legitima status.

Tar över vattnet

Från hela världen strömmade det under förra veckan in solidaritetstelegram till det stridbara Sinaltrainal, i den fackliga omvärlden under många år känt som Davids kamp mot Goliat. Även internationella miljöorganisationer har gett sitt stöd till det colombianska facket för at ha begripit att Coca Cola är vad Correa säger vara en enorm miljöförstörare.

– I början av året startade Coca Cola en anläggning i staden Tocancipá som kommer att göra beslag på 1´680.000 m³. Det motsvarar 68,58 procent av kommunens behov. Det transnationella bolaget kommer i praktiken att sluka kommuninvånarnas vatten.

Med knutna nävar och en fem dagars avslutad hungerstrejk, sätter sig nu facket i förhandlingar med Coca Cola.

Nya förhandlingar

I fredags kväll avslutade facket sin hungerstrejk och uppnådde med sin aktion och den stora solidariteten den mötte i och utanför Colombia flera viktiga krav.

– Bogotas borgmästare har skapat en kommission som tillsammans med Sinaltrainal och Coca Cola ska utreda frågorna om förgiftningen av vattnet och miljön. Det handlar om oerhört känsliga våtmarker som drabbats hårt av Coca Colas produktion.

– Coca Cola har gått med på att träffa facket för att förhandla om de frågor som gav upphov till hungerstrejken. Samtidigt har arbetsmarknadsministern försäkrat att han ska vara en “skugga” i förhandlingarna mellan Sinaltrainal och Coca Cola.

Arbetsmarknadsministern Eduardo Luis Garzon var tidigare ordförande i CUT, den största landsorganisationen i Colombia samt tidigare medlem i det colombianska kommunistpartiet.

Audio (på spanska, 14 min.):

https://app.box.com/s/hgagif6g75qixgcj7xbock765yu0vyaj

Los náufragos, Editorial ANNCOL

Santos, Uribe y los dos candidatos presidenciales, los guerreristas Vargas Lleras y Ordóñez.
¿Qué será de Colombia con semejante panorama?

Los náufragos

Editorial ANNCOL

La crisis actual del régimen se asemeja a un gran naufragio en un mar embravecido. Del barco semihundido solo quedan a flote dos náufragos: Uribe Vélez braceando solo, pues sus compinches excepto Jose Obdulio e Invercolsa Londoño están enjaulados. Y a pocos metros bracea Juanpa, a quien no le queda puesta sino la camiseta del proceso de paz, pues sus otros ropajes de mimetismo o camuflados se los ha ido quitando el mar de contradicciones de la crisis general; la crisis de la justicia y la doble moral; la crisis económica agravada por el precio del petróleo; la crisis política y electoral, pero por sobre todo, el estallido de la ficción obsesiva que ha tenido el régimen durante los últimos 200 años de “tener el monopolio de las armas”, que nunca ¡nunca! ha tenido y que ha sido puesta en evidencia por la “desmoralización irreversible” de las FFMM y ha permitido o hecho posible; la captura del “supergeneral” Alzate en noviembre de 2014 por las FARC y ahora, la eliminación de toda una TASK FORCE combinada colombo- gringa en el Cauca, este 15 de mayo 2015, y que le mostró al país y el mundo (no los periódicos de España con igual nombre) sino ante la globalidad universal, el hecho cruel por lo real denunciado con amargura por uno de los soldados sobrevivientes : “en tierra, sin ayuda aérea, no somos nada y cuando la solicitamos no vinieron”, lo que remite a la siguiente pregunta:

¿De qué le han servido al Bloque de Poder Contrainsurgente Dominante, 70 de guerra sucia asimétrica contrainsurgente, con un gasto publico de 6 % del PIB durante todos esos años, con toda esa tecnología militar de punta, incluida la tecnología atómica denunciada por Atilio Borón, dotada por los EEUU, Gran Bretaña, e Israel, la que también incluye los mercenarios, llamados “personal civil” cuando caen en combate?

Al parecer de poco o de casi nada, porque el tan ansiado monopolio de las armas por el “Estado legítimo” no ha pasado de ser, eso, una terrorífica ficción obsesiva que, hasta hoy no se ha correspondido con la realidad y que conste que no mencionamos los hechos de armas contundentes y continuados de las demás Insurgencias. 

Y entonces, en ese mar turbulento, los dos náufragos en mención avistan un salvavidas inflado con el aire caliente del militarismo, de los dineros de la oligarquía casa-teniente y los votos de sus clientelas adictas: Es el vicepresidente Vargas Lleras, de quien ambos creen los va a unir momentáneamente y los llevará a lugar seguro, que los sacará indemnes, sin un rasguño y sin una sola reforma, no solo a ellos dos, sino a todo el Bloque de Poder Contrainsurgente Dominante que dirigen, y así, ambos desesperados, bracean hacia el salvavidas a ver quién de los dos lo agarra primero. En eso estamos.

Pero los dos náufragos en su desespero, no han reparado en otro salvavidas que flota más lejos, o mejor lo han subestimado porque no representa ningún interés económico serio, porque no es más que un burócrata judicial caga-tinta y quema-libros, que tiene en su cuerpo una cruz (no la cruz roja humanitaria, ni la blanca de la bandera suiza) sino la cruz negra de los milicianos ultramontanos fachos de Cristo Rey: Es el procurador Ordóñez, quien flota sonriendo mostrando sus colmillos y esperando tranquilo el ahogamiento natural de los dos náufragos para ponerse él. Y en eso estamos.

 El afán de Juanpa por llegar al salvavidas de las próximas elecciones, le impide ver otras opciones, por ejemplo, en lugar de tratar de encontrar un pronto y serio acuerdo con la insurgencia, para resolver mediante reformas el estruendoso naufragio del régimen, cada vez que la insurgencia lo desnuda a él y su “terrorífico monopolio de las armas”, bufa amenazante, tartamudea y arruga el ceño como si fuera el general Mora Rangel: Cuando el supergeneral Alzate suspendió los diálogos de la Habana. Ahora vuelve a ordenar los bombardeos aéreos (que nunca se suspendieron) y sin los cuales no son nada en tierra.

El general Mora, integrante de la mesa del Diálogo de Paz en la Habana.

¿Habrán pensado los dos náufragos, junto con los dos salvavidas y los que los apoyan, lo que sucederá si el proceso de paz se rompe (ojala esto nunca ocurra) y las FARC junto a las otras insurgencias, logran resistir los cuatro añitos del periodo presidencial de Vargas Lleras, o de Ordóñez?

¿Usarán la tecnología nuclear denunciada por Atilio Borón recientemente? ¿En serio creen que con ese monopolio de las armas que tienen, van a salir “indemnes e impunes” como salieron de las guerras civiles bipartidistas de los dos siglos anteriores?.... En eso estamos viendo dos náufragos braceando desesperados hacia el salvavidas.