En bomb som utplacerades av paramilitärerna detonerar i juli 2001vid en av de två avdelningarna i La Modelo där gerillasoldater var inhysta. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
COLOMBIA:
”De politiska fångarna hackades i bitar av paramilitärerna och
kastades som föda till grisarna eller i avloppet, bit för bit”
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA-BOGOTA / 2016-07-26
/ Vittnesmålen från tio före detta paramilitära fångar i fängelset La Modelo i
Bogota skakar om det härdade Colombia. Enligt åklagarämbetet kan så många som
400 fångar ha mördats, hackats i bitar och spolats ut i avloppssystemet för att
dölja alla spår för paramilitärernas skräckregemente.
AUDIO (på spanska):
ULDARICO FLOREZ, ordförande för Advokatkollektivet Brigada Jurídica Eduardo Umaña Mendoza om de paramilitära morden och försvinnandena av fångarna i fängelset La Modelo 1999-2001.
https://app.box.com/s/5wmqln8d2z5lj660u5557vi25wjvurul
Intervju med den före detta politiska fången (1996-1999) ROMMEL HANZ PRECIADO och hans erfarenhet i La Modelo i Bogotá.
https://app.box.com/s/ppsb2sogyxf4bcilhp3ayamhh0dsw9lw
Som ackrediterad reporter i Colombia 2000-2005, blev jag
personligen vittne i november 2000 och juli 2001 hur de paramilitära
dödsskvadronerna attackerade fångarna från gerillarörelserna Farc, ELN och EPL.
Paramilitären kontrollerade tre av de fem avdelningarna medan gerillan hade
kontrollen över två avdelningar i fängelset med cirka 5000 fångar. Men medan de
sistnämnda var helt obeväpnade, förfogade paramilitären över både AK-gevär som
handgranater och patrullerade på nätterna i sällskap med fängelsets vakter.
Mördade 30 gerillamän
I juli 2001, då vi reportrar och fotografer hade intagit första
parkett på ett hustak framför Colombias största fängelse, blev vi vittne till
hur paramilitären placerade ut och detonerade bomber vid ingången till
gerillans två avdelningar. Den natten och följande dag mördades cirka 30
fängslade gerillasoldater av paramilitärerna.
– Det jag upplevde 1996-1999 och vad som senare utspelades
1999-2002 var en offentlig hemlighet mellan fångarna och deras anhöriga. Men
även ledningen för (kriminalvårdsinstitutionen) INPEC hade kännedom om, men
gjorde inte ett dugg för att stoppa morden och försvinnandena. Vi upplevde in i
märgen kvarnen som malde fram blodet och våldet 1996-2002.
Fångar blev grisföda
Det säger den före detta politiske fången Rommel Hanz Preciado när
jag ringer upp honom i Bogota. I fyra år, 1996-1999, satt han oskyldig fängslad
på La Modelo. Han anklagades av det dåtida ”anonyma rättsväsendet” (Justicia Sin Rostro) som en kontakt till
gerillan. Rommel, studerade på den juridiska fakulteten, var studentledare på
det Nationella Universitetet (UN) och det var bakgrunden till varför han
fängslades.
Han bekräftar vittnesmålet från en paramilitär som ger en fruktansvärd
berättelse om hur offren för paramilitären försvann i La Modelo:
–
Först utsattes personen för elektricitet. Den som inte dog i (den strömförande)
vattentanken, ströps och hackades i bitar och resterna placerades sedan i stora
bunkrar för matrester. Jag minns att det blev stor uppståndelse (i medierna)
2001. INPEC hade kontrakt med en man som ägde en grisuppfödning. När han
upptäckte en att en griskulting hade en hand i sitt gap kallade han på pressen,
sa paramilitären till åklagaren som citerades av veckomagasinet Semana.
En mördad gerillafånge som mördats av paramilitärerna förs ut av Inpec och rättsläkarmyndigheten i en svart plastpåse. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
Via avloppssystemet
Från
La Modelo skickades matrester till grisfarmen. Vad ägaren inte visste var det
faktum att delar av matresterna från fängelset utgjordes av mänskliga
kroppsdelar. Den som var utsedd att hacka offret till ett minimum var en
paramilitär som i fängelset alltid bar på en träbänk och en handslägga.
–
Jag minns så väl ”Styckaren”, som även vi (paramilitärer) var rädda för. Hans
uppgift var att smula sönder sina offer på träbänken med hjälp av handsläggan. Många
personer försvann så via avloppssystemet. Beslutet togs efter att offren inte
längre kunde skickas till grisfarmen. Sanningen går inte att förneka, sa
paramilitären i sitt skakande vittnesmål inför åklagaren.
Ovetande myndigheter
General Jorge Luis Ramirez är direktör för INPEC och hävdar att
han inte har haft någon som helst kännedom om de barbariska händelserna som kan
ha kostat 400 människor livet. Åklagarämbetet som nu försöker hitta trådar att
dra i för att kunna gå till botten med en av de mest bestialiska händelserna i
Colombias moderna historia, har ingen lätt uppgift, menar Rommel Preciado:
– Det är mycket svårt att vetenskapligt hitta tekniska bevis när
bevisen blev grismat eller spolades ut i avloppsystemet. Det enda som jag kan
tänka mig kan ge några ledtrådar är att riva murar, väggar och tunnlar som
finns i La Modelo för att kunna hitta begravda fångar.
Advokat
Uldarico Florez är ordförande för den kända advokatbuffén Eduardo Umaña Mendoza, uppkallad efter en hos de colombianska fackföreningarna
älskad advokat. Umaña mördades den 18 april 1998 av ett paramilitärt
mordkommando. Både Umaña som Florez arbetade respektive arbetar med politiska
fångar.
När jag ringer upp Florez har han precis lagt sista handen på en
lång rapport om händelserna i La Modelo.
– Under åren för dessa försvinnanden återfanns en rad viktiga
politiska fångar i La Modelo, bland dem studentledare, offer för politiska
skådeprocesser. Paramilitärerna i La Modelo genomförde ett veritabelt krig mot
gerillans fångar. Men fängelsemyndigheterna tog aldrig notis om våra och andras
anklagelser vid den tidpunkten. Följdriktigt finns det inte en enda
fängelsedirektör som har utretts eller ställts inför rätta.
Colombias eget ”Guantanamo”
Han menar att egentligen har ingenting förändrats i grunden. Paramilitären
håller fortfarande kontroll över flera fängelser i landet.
Situationen i allmänhet för de cirka 120.000 fångarna i Colombias
fängelser är omänsklig och för de politiska fångarna och gerillans fångar är
situationen i synnerhet allvarlig. Flera har avlidit för att de inte har fått
sjukhusbehandling för sina sjukdomar eller skador i kriget, andra har begått
självmord.
– Colombia har sitt eget ”Guantanamo” i staden Valledupar. I
fängelset Tramacua, med 1500 fångar har vi uppmärksammat den systematiska
tortyren. Till och med Författningsdomstolen beslutade (2014) att ge ”tio dagar
för att förbättra villkoren eller stäng fängelset”! Men inget hände. Fångarna
har tillgång till vatten två gånger per dag i en genomsnittstemperatur på 44
grader.
På Avdelning 4 i fängelset La Picota i södra Bogota har över 300
politiska fångar inlett en ”Olydnadsprocess” i protest mot utebliven hälsovård.
Brotten mot fångarnas mänskliga rättigheter i fängelset bryts systematiskt,
menar Florez.
– Statens olika ”ombudsmän” ger fängelsemyndigheterna ultimatum
med inget händer. Vi kräver att det måste vara en civil person som
administrerar fängelset. De som administrerar fängelserna i dagens Colombia är
före detta höga militärer eller poliser som har en hämndattityd mot fångarna.