martes, 30 de agosto de 1983

Colombia 1983: ¿Es posible una solución pacífica a la guerra? Entrevista a Manuel Cepeda, director del semanario del Partido Comunista VOZ PROLETARIA

martes, 30 de agosto de 1983

Manuel Cepeda, miembro del Comité Central del Partido Comunista de Colombia, editor jefe del periódico  Voz Proletaria (Foto: Dick Emanuelsson) 


 

La "Llama de la Aurora Boreal" (el segundo diario comunista más antiguo del mundo, fundado el 2 de octubre de 1906 por los mineros del norte de Suecia) Martes 30 de agosto de 1983:

¿Es posible una solución pacífica a la guerra?

Av Dick Emanuelsson

BOGOTÁ, Colombia ( Nlf ) La guerra de guerrillas en Colombia se viene desarrollando desde hace varios años . La política anterior del gobierno había sido aplastar militarmente a las guerrillas, y la de las guerrillas aplastar a las tropas gubernamentales. Por muchos años la lucha se ha mantenido como el statu quo.

Sin embargo, bajo el nuevo presidente Belisario Betancur, el gobierno ha elaborado un programa para poner fin a la guerra de guerrillas en el país. El programa de Betancur, que cuenta con el apoyo de varios parlamentarios socialistas y comunistas, entre otros, busca la paz y la amnistía.

– Esta amnistía ha permitido, entre otras cosas, que varios miembros de los movimientos guerrilleros FARC, M-19, ELN y EPL recuperen su libertad.

Dos grupos

Pero las políticas de Betancur, que difieren radicalmente de las tradiciones anteriores en el país, también han dividido a la burguesía colombiana en dos.

Un grupo, representado principalmente por el ministro de Defensa, Fernando Landazábal Reyes, políticos como el general del Ejército Gustavo Matamoros y otras altas figuras militares, cree que la amnistía significó que los guerrilleros entregarían las armas y regresarían a casa. Entonces todo está bien.

El segundo grupo, encabezado por el presidente Betancur, cree que se deben implementar ciertas reformas para poner fin a la lucha guerrillera. Podría significar enviar algunos tractores a los agricultores, enviar semillas. Pero no se trata de romper la estructura casi feudal del país.

El Partido Comunista Colombiano rechaza ambas soluciones. Manuel Cepeda Vargas, miembro del comité central del partido:


Así viven los campesinos que se han visto obligados a trasladarse a la capital, Bogotá, para tener una oportunidad de ganarse la vida. La imagen es de un barrio marginal en las afueras de la capital. (Foto: Dick Emanuelsson)




Ambos están equivocados.

– Siempre hemos dicho que no hay solución militar a la guerra. Ninguna de las partes es capaz de aplastar a la otra.

Las guerrillas, especialmente las FARC, tienen raíces profundas entre los campesinos. Su lucha es por la reforma agraria, contra el terror de los terratenientes y los militares. La distribución de la tierra es muy injusta.

– Si no se implementa una reforma agraria que cambie las condiciones, la lucha continuará, afirma Manuel Cepeda.

La propuesta del Partido Comunista (PCC) se llama "paz democrática". El partido subraya que no se trata de una paz pacifista cualquiera, sino de una paz basada en profundas reformas sociales y económicas.

Amenaza de golpe fascista

La alternativa es desalentadora:

– Existe el riesgo de que un grupo puramente fascista tome el poder e intente aplastar militarmente al movimiento campesino y a la guerrilla, advierte Manuel Cepeda. Contra esto se alzan poderosas fuerzas dentro del pueblo, aunque desorganizadas estén. Si logramos organizarlos, significará un gran avance para esta “paz democrática”.

El partido presentó su propuesta en 1980. En ese momento Colombia se encontraba en estado de excepción con una severa y dura persecución contra el partido y todo el movimiento popular.

Escuadrón de la muerte

Sin embargo, el estado de emergencia se levantó, en gran medida como resultado de las acciones del PCC, y los llamados del partido a la gente a estar en guardia contra los grupos fascistas resultaron ser muy efectivos.

Varias investigaciones e indagaciones revelaron grupos fascistas, paramilitares, “escuadrones de la muerte” con altos mandos militares y policiales y otros grupos armados.

El PCC quiere frenar las acciones de estos grupos;

–El cese al fuego que proponemos, que implica que los movimientos guerrilleros entreguen las armas, se basa en una transformación profunda del país. La propuesta ha recibido apoyo de las FARC y el M-19 (los grupos guerrilleros más grandes. Nota de la NFL), dice Manuel Cepeda.

De vuelta al cuartel

La propuesta del partido implicaría el regreso de los militares a los cuarteles, la disolución inmediata de todos los grupos fascistas paramilitares, la introducción de plenos derechos sindicales y una reforma agraria, es decir, una democratización general del país.

– Todo esto es una condición previa para que la amnistía y el cese del fuego tengan sentido, considera el portavoz del PCC.

Ya se han iniciado las conversaciones entre representantes de la guerrilla y el lado gubernamental. Las conversaciones están siendo obstaculizadas por los grupos pro imperialistas (maoístas y trotskistas) apoyados por Estados Unidos, que quieren un aplastamiento militar y completo de las guerrillas.

– El problema es, entre otras cosas, que el nivel de organización del movimiento popular es muy bajo, cree Manuel Cepeda. Es tarea del Partido Comunista garantizar que esta paz se incremente gradualmente y se establezca verdaderamente la “paz democrática”.

Manuel Cepeda Vargas, 1983. El 9 de agosto de 1994 fue asesinado por unos sicarios al servicio de la Inteligencia Militar, B2. Cepeda entonces era senador del Partido Colomunista Colombiano, PCC.

 

Comunistas en la dirección de la lucha popular:

1984 un año crucial para Colombia

Av Dick Emanuelsson

BOGOTÁ; Colombia Hace poco más de un año, Belisario Betancur asumió la presidencia de Colombia. Un político de la burguesía, conservador pero bastante astuto.

Las fuerzas radicales en Colombia creen que Betancur y su línea política son resultado del conflicto de las Islas Malvinas, donde la burguesía latinoamericana se opuso por primera vez seriamente al imperialismo estadounidense.

Una de las primeras acciones de Betancur tras asumir la presidencia fue incorporar a Colombia al Movimiento de Países No Alineados.

Obstruido

Para muchos, fue una decisión sorprendente. Betancur no había abordado el tema durante la campaña presidencial. Cuando periodistas estadounidenses le preguntaron por qué no había dicho nada antes sobre sus planes, Betancur respondió:

 Entonces su gobierno me habría impedido llegar a la presidencia.

La política colombiana también ha cambiado en varias otras áreas durante el último año.

  • El gobierno de Betancur sigue una política exterior en general bastante progresista. La postura anteriormente agresiva hacia Cuba y Nicaragua se ha transformado en contactos amistosos.

  • Colombia mantiene una política activa en el marco del Grupo Cóndora, es decir el grupo integrado por México, Panamá y Venezuela, que busca lograr una solución pacífica a los conflictos en Centroamérica.

  • Dentro del país, Betancur también intenta ahora lograr una solución a los enfrentamientos entre el movimiento guerrillero FARC y el gobierno. Betancur presentó ante el parlamento una ley de amnistía para los guerrilleros. La propuesta se basó en una propuesta anterior, realizada por el Partido Comunista de Colombia, PCC.

– En el plano internacional, Betancur ha hecho muchas cosas positivas, considera Manuel Cepeda, redactor jefe del periódico del Partido Comunista Voz Proletaria y miembro del Buró Político del PCC. No podemos sino estar satisfechos con ello.


Manuel Marulanda, el legendario comandante en jefe de las FARC-EP, ya en Casa Verde en el mes de marzo de 1988, durante el Acuerdo de La Uribe, firmado en mayo de 1984 entre las FARC y el gobierno de Betancur. FOTO: DICK EMANUELSSON.


Resolución de crisis

Pero ahora los comunistas también exigen medidas enérgicas para resolver la crisis económica del país.

La crisis toma diferentes formas. El presupuesto estatal tiene un déficit de 150 mil millones de pesos (aproximadamente 20 mil millones de coronas suecas). La inflación en el país es del 25 por ciento anual. Los precios de los principales productos de exportación de Colombia, el café y el banano, han caído.

– Por supuesto, Estados Unidos está teniendo un impacto al comprar menos de estos productos. Esa línea depende completamente de la línea política general de Betancur: una especie de política de protesta de los Estados Unidos. Colombia ya lo está empezando a sentir.

Para el presidente Betancur, la situación se ha agravado tras el fuerte terremoto que afectó al país. Le costó a un tesoro que ya estaba bajo presión. El desplome de las monedas ecuatoriana y venezolana también se sintió en Colombia. Anteriormente, el flujo de divisas al país provenía del gran comercio fronterizo. Ahora la situación es la opuesta.

Dinero a los EE.UU.

También se han revelado varios escándalos en el sistema bancario, donde grandes bancos (entre ellos el Banco de Colombia y el Banco Bogotá) exportan divisas a Estados Unidos. El gobierno tuvo que reponer las sumas procedentes del tesoro.

Al mismo tiempo, la producción se ha estancado. La construcción y la minería se encuentran operando a apenas la mitad de su velocidad. Muchas empresas han cerrado. El desempleo está aumentando drásticamente.

– Es lógico que la respuesta a todo esto sean luchas sociales más feroces, dice Manuel Cepeda. Una ola de huelgas y protestas sacude ahora el país.

Huelga contra Estados Unidos

El PCC está a la vanguardia de las luchas que lleva adelante la clase obrera. El partido está a cargo de la organización sindical CSTC y trabaja por la unidad con las otras tres organizaciones sindicales (la liberal CTC, la conservadora UTC y la socialcristiana DGT).

– Las luchas sociales, las ocupaciones de tierras, las manifestaciones, son cada vez más numerosas. El movimiento estudiantil está creciendo y la lucha guerrillera está adquiriendo cada vez mayor alcance. Colombia afronta un caliente 1984, cuando incluso una LO unida sería un gran apoyo en la lucha contra el capitalismo, dice Cepeda. Y un duro golpe para Estados Unidos.

------------------------------------------

Después de Nicaragua, Colombia, Ecuador y Bolivia, el empleado de Flamman, Dick Emanuelsson, ahora ha llegado a Chile.

Sus informes anteriores fueron presentados el 22/6, 4/7, 6/7, 18/7, 19/7. 26/7, 1/8, 18/8 (de Nicaragua) y 23/8 (de Bolivia). Aquí nos relata en dos artículos en texto e imágenes la interesante situación política de Colombia. 



Colombia 1983: Fredlig lösning på kriget möjlig? Intervju med Manuel Cepeda, chefredaktör för kommunistpartiets veckotidning VOZ PROLETARIA

Manuel Cepeda, medlem av Colombias kommunistiska partis CK, chefredaktör för tidningen Voz Proletaria (Foto: Dick Emanuelsson)


 



Norrskensflamman tisdag 30 augusti 1983:

Fredlig lösning på kriget möjlig?

BOGOTA, Colombia (Nlf) Sedan flera år pågår gerillakriget i Colombia. Regeringens tidigare politik har varit att krossa gerillan militärt, gerillans att krossa regeringstrupperna. Under många år har striderna därför bibehållits som Status Quo.

Under den nye presidenten Belisario Betancur har regeringen emellertid utarbetat ett program för att få slut på gerillakriget i landet. Betancurs program, vars stöd bland annat kommer från flera socialistiska och kommunistiska parlamentsledamöter, strävar efter fred och amnesti.

– Denna amnesti har bland annat lett till att flera medlemmar ur gerillarörelserna FARC, M-19, ELN och EPL återfått friheten.

Två grupper

Men Betancurs politik, som radikalt skiljer sig från tidigare traditioner i landet, har också splittrat Colombias borgarklass i två delar.

En grupp, främst företrädd av försvarsministern Fernando Landazábal Reyes, politik, som armégeneralen Gustavo Matamoros och andra militära toppfigurer, anser att amnestin innebar att gerillan lämnar ifrån sig sina vapen, återvänder hem. Sedan är allt bra.

Den andra gruppen, anförd av president Betancur, anser att vissa reformer måste genomföras för att ta udden av gerillakampen. Det kan gälla att sända några traktorer till bönderna, sända ut utsäde. Men det gäller inte att slå sönder den närmast feodala strukturen i landet.

Colombias Kommunistiska Parti förkastar båda dessa lösningar. Manuel Cepeda, ledamot av partiets centralkommitté:

Bägge har fel

– Vi har hela tiden sagt, att det inte går att finna någon militär lösning på kriget. Ingendera part är kapabel att krossa den andra.

Gerillan, speciellt FARC, har djup förankring hos bönderna. Deras kamp gäller en jordreform, mot godsägarnas och militärens terror. Jordfördelningen är mycket orättvis.

– Genomförs inte en jordreform som ändrar på missförhållandena, kommer striderna att fortsätta, menar Manuel Cepeda.

Kommunistiska partiets (PCC) förslag kallas ”den demokratiska freden”. Partiet understryker att det inte handlar om en pacifistisk fred vilken som helst, utan om en fred baserad på djupa sociala och ekonomiska reformer.




Fascistkupp hotar

Alternativet är avskräckande:

– Risken finns att en rent fascistisk gruppering skulle kunna gripa makten, och försöka krossa bonderörelsen och gerillan militärt, varnar Manuel Cepeda. Mot dessa står starka krafter hos folket, dock oorganiserade. Lyckas vi organisera dessa, kommer det att betyda ett genombrott för denna ”demokratiska fred”.

Partiet lade fram sitt förslag 1980. Då befann sig Colombia i undantagstillstånd med svår och hård förföljelse av partiet och hela den folkliga rörelsen.

Dödsskvadron

Undantagstillståndet hävdes dock, mycket till följd av PCC:s agerande, och partiets uppmaningar till folket att vara på sin vakt mot fascistiska grupperingar, visade sig ha stor genomslagskraft.

Flera undersökningar och utredningar avslöjade fascistiska, paramilitära grupper, ”Dödsskvadroner” med högt uppsatta militärer och poliser, andra beväpnade grupper.

Dessa gruppers agerande vill PCC sätta stopp för;

– Den vapenvila vi föreslår, som innebär att gerillarörelserna lämnar över vapnen, bygger på en djup omvandling av landet. Förslaget har fått stöd av FARC och M-19, (de största gerillagrupperna. Nfl:s anm.) berättar Manuel Cepeda.

Åter till kasernen

Partiets förslag skulle innebära att militären återvände till kasernerna, att alla paramilitära fascistiska grupper omedelbart upplöses, att fullständiga fackliga rättigheter införs och en jordreform, det vill säga en allmän demokratisering av landet.

– Allt detta är en förutsättning för att amnestin och vapenvilan skall vara meningsfull, anser PCC:s talesman.

Samtal har nu inletts mellan företrädare för gerillan och regeringssidan. Samtalen försvåras av de pro-imperialistiska grupperna (av maoister och trotskister) med stöd av USA, som vill ha ett militärt och fullständigt krossande av gerillan.

– Problemet är bland annat att den folkliga rörelsens organisationsgrad är så låg, anser Manuel Cepeda. Det är det kommunistiska partiets uppgift att se till att den gradvis ökas, och att den ”demokratiska freden” verkligen kommer till stånd.

Bildtexter;

här bor de bönder som tvingats flytta in till huvudstaden Bogotá för att ha en chans att skaffa sig utkomst. Bilden är frän ett slumområde precis i utkanten av (Foto: Dick Emanuelsson)

 

här bor de bönder som tvingats flytta in till huvudstaden Bogotá för att ha en chans att skaffa sig utkomst. Bilden är frän ett slumområde precis i utkanten av. (Foto: Dick Emanuelsson)


Kommunisterna i ledningen: 1984 ett viktigt år för Colombia

BOGOTA; Colombia För drygt ett år sedan tillträde Belisario Betancur som Colombias president. En politiker ur bourgeoisien, konservativ men ganska skarpsinnig.

Radikala krafter i Colombia anser Betancur och hans politiska linje är ett resultat av konflikten om Malvinas (Falklandsöarna), där den latinamerikanska borgarklassen för första gången på allvar ställdes i motsättning till USA-imperialismen.

En av Betancurs första åtgärder efter tillträdet som president, var att föra Colombia in i den alliansfria rörelsen.

Hindrat

För många var det ett överraskande beslut. Betancur hade inte tagit upp ämnet under presidentkampanjen. Tillfrågad av journalister från USA varför han inte tidigare sagt något om sina planer, svarade Betancur:

– Då hade er regering förhindrat mig att nå presidentposten.

Också på flera andra punkter har den colombianska politiken förändrats under det senaste året.

* Betancurs regering för en i huvudsak ganska progressiv utrikespolitik. Den tidigare aggressiva hållningen gentemot Kuba och Nicaragua har förbytts till vänskapliga kontakter.

* Colombia för en aktiv politik inom ramen för Condoragruppen, det vill säga den grupp bestående av Mexiko, Panama och Venezuela, som försöker åstadkomma en fredlig lösning av konflikterna i Centralamerika.

* Inom landet försöker Betancur nu också åstadkomma en lösning på striderna mellan gerillarörelsen FARC och regeringen. Inför parlamentet presenterade Betancur en lag om amnesti för gerillasoldater. Förslaget baserade sig på ett tidigare förslag, lagt av Colombias Kommunistiska Parti, PCC.

– På det internationella planet har Betancur gjort mycket positivt, anser Manuel Cepeda, chefredaktör för kommunistiska partiets tidning Voz Proletaria, (Proletär Röst) och ledamot i PCC:s politbyrå. Med det kan vi inte vara annat än nöjda.

Krislösning

Men från kommunistiskt håll kräver man nu också kraftåtgärder för att lösa landets ekonomiska kris.

Krisen tar sig olika uttryck. Statsbudgeten dras med ett underskott på 150 miljarder pesos (ca 20 miljarder kronor). Inflationen i landet är 25 procent årligen. Priserna på Colombias främsta exportvaror, kaffet och bananer har sjunkit.

– USA påverkar givetvis genom att handla mindre av dessa produkter. Den linjen är helt avhängig Betancurs allmänna politiska linje – en slags protestpolitik från USA. Colombia börjar känna av det nu.

För president Betancurs del har förhållandet förvärrats efter den stora jordbävningen i landet. Den kostade på en redan hårt ansträngd statskassa. Också kraschen för den ecuadorianska och den venezolanska valutan blev kännbar i Colombia. Förut flöt valuta in i landet från den stora gränshandeln. Nu är förhållandet tvärtom.

Pengar till USA

Flera skandaler har också avslöjats inom bankväsendet, där storbanker (bland annat Banco de Colombia och Banco Bogotá) för ut hårdvaluta till USA. Regeringen har varit tvungen att (ersätta summorna ur statskassan.

Samtidigt har produktionen stagnerat. Byggnadsverksamheten och gruvindustrin går på knapp halvfart. Många företag har lagts ned. Arbetslösheten ökar kraftigt.

– Det är logiskt att svaret på allt detta blir hårdare sociala strider, säger Manuel Cepeda. En våg av strejker och protestaktioner skakar nu landet.

Slag mot USA

PCC står i spetsen för de kampaktioner som genomförs av arbetarklassen. Partiet står i ledningen för den fackliga organisationen CSTC och arbetar för enhet med de övriga tre fackliga organisationerna (Liberala CTC, konservativa UTC samt socialt-kristliga DGT).

– De sociala striderna, jordockupationerna, demonstrationerna, blir allt fler. Studentrörelsen växer, gerillastriderna ökar i omfattning. Colombia står inför ett hett 1984, då även ett enat LO skulle vara ett stort stöd i kampen mot kapitalismen, säga Cepeda. Och ett viktigt slag mot USA.

------------------------------------------

Efter Nicaragua, Colombia, Ecuador och Bolivia, har Flammans medarbetare Dick Emanuelsson nu nått fram till Chile.

Hans tidigare rapporter har varit införda den 22/6, 4/7, 6/7, 18/7, 19/7. 26/7, 1/8, 18/8 (från Nicaragua) och den 23/8 (från Bolivia). Här rapporterar han i två artiklar i text och bild om den intressanta politiska situationen i Colombia.